Smedjan


 

Smederna glöder för att förvalta ett kulturarv

 

På Heagården utanför Munka Ljungby håller ett gäng entusiaster igång den gamla smedjan där det flera dagar i veckan under vinterhalvåret pågår smideskurser. Nils-Olof Axelsson och Alf Carlsson engagerades när den gamla smedjan i Gånarp i slutet av 1990-talet skänktes, plockades ner, flyttades till Heagården och byggdes upp igen. Ingen av dem hade hållit på med smide tidigare och egentligen skulle den bara vara ett museiföremål men de som satte den på plats provade att starta upp den, lyckades med de första sakerna, blev inspirerade att fortsätta och intresset spred sig.

 

 e;

 

Det är stort intresse för kurserna med både yngre och äldre deltagare, även tre tjejer som är väldigt duktiga, speciellt när det gäller finlir med detaljer berättar Alf och Nils-Olof. Det finns inte så många liknande smideskurser, Studieförbundet Vuxenskolan bidrar till viss del och kursdeltagarna bekostar själva materialet. Mest tillverkas olika prydnadssaker, inte bara ljusstakar: kofotar i rundjärn, haspar, krokar, gångjärn till gamla portar, skohorn – bara fantasin sätter gränser.

Ibland kommer det beställningar på krokar och beslag till gamla hus som ska renoveras. Det är trevliga och personliga presenter att ge bort ler Nils-Olof som ibland även står och säljer sina alster på marknader.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Man eldar med speciellt smideskoks och stenkol, vanligt träkol blir inte tillräckligt varmt, som upphettas till ca 1200-1300 grader. Materialet är järn i olika dimensioner och former: stänger, plattjärn och rundjärn som behöver värmas i cirka 5 minuter för att bli tillräckligt mjukt och kunna bearbetas. Svårigheten är att få glöderna tillräckligt varma men inte för varma för då brinner järnet upp, speciellt om det är tunt, då sprakar det som ett tomtebloss. Man behöver inte vara stark, men Alf som är byggmästare till vardags är van vid att slå mycket med hammare…

 

 

 

 

 

Med inlevelse visar Alf och Nils-Olof verktygen: hammare, tänger, avskrot – spetsen som sätts i ett hål på städet för att man ska lägga järnet över den vassa kanten och slå på det så att det klipps av, nageljärn som har hål för tillverkning av nit och spik och sänkverktyget som används för att göra rundade former.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Alf och Nils-Olof poängterar med bestämdhet att det är stor skillnad på handsmide där en viss mängd järn värms upp till glödande tillstånd och formen sedan ändras, genom stukning där det slås ihop för att bli tjockare och sträckning där det plattas till för att bli tunnare, med slag av hammare mot städet, i stället för fabriksgjort smide som kallbockas och svetsas. De handgjorda föremålen får oregelbundna upphöjningar och fördjupningar i järnet som gör varje exemplar unikt. De båda brinner för gamla hantverk med enkla verktyg och arbetar med samma teknik som användes i början på 1900-talet. Det är roligt och socialt, varje sak som tillverkas är en utmaning och så är det viktigt att förvalta ett kulturarv menar de båda entusiasterna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kan man under sakkunnig ledning skapa sin egen ljusstake, lampa, vindflöjel, spaljé, hasp, hållare m.m.

För närvarande är kurser igång en förmiddag och tre kvällar i veckan.

Kontakta Nils-Olov Axelsson 0431-430357 eller Bo Jönsson 0431-441343 eller Hans Ekman 0431-434057 om du vill lära dig smida eller utveckla ditt smidande.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kontakta Bengt Åke Bengtsson, 0431-430035, om du kan något om Gånarps bysmedja eller om smide förr överhuvudtaget

Kommentarer inaktiverade.